2010-03-15
03:24:48
Good morning teacher!
FREDAG.
Efter en svettig, svettig biltur in till Managua med Roxana, Santiago och lilla Julian blev jag avsläppt hemma hos Kristina vid Iglesia Fátima. Vi var peppade för kvällens konsert med Luis Enrique och gjorde oss i ordning medan ännu lite mer svett rann ner för ryggen. Gillar du att känna dig fräsch, ska du absolut inte flytta till Nicaragua.
I närheten av Kristinas hem satte vi oss på en utomhusbar, drack några toñas och åt ceviche. Sen mötte vi upp Kristinas kollega och tog en taxi till Mundo E, där konserten skulle vara. Det var packat med folk, feststämningen på topp, säkerhetsvakter, strålkastare och barer i neonfärger. Trots att det var en utomhusarena och klockan var efter nio på kvällen, var det fortfarande kvavt och varmt. Vid ingången mötte vi upp Roxana som för kvällen var bebisfri, samt Anna och Daniel med deras lilla Noor.
Efter att en påare från Movistar (telefonoperatör) hållt ett långt reklamtal kom Luis Enrique upp på scenen till publikens jubel. Under de närmsta timmarna dansade vi och skakade bröst och rumpor. I kaoset vid baren började det ryckas i mina och Kristinas väskor. Jag lyckades dra tillbaka min väska när någon precis lyckats få in sin hand i den. Som tur var blev inget stulet. Kristinas väska fick sig några knivhugg, men tack vare hennes innerfoder blev inte hon heller av med något.
Jag och Kristina.
Luis Enrique.
Roxana.
Anna, Daniel, Noor och Lina-Lotta.
LÖRDAG.
Jag vaknar upp hemma hos Kristina i gästrummet - dyngsur. Managuas värme är verkligen inte att leka med. Efter en dusch kände jag mig dock som en ny människa och jag och Kristina gick några hundra meter ner längs gatan och hittade ett frukostställe. Där beställde vi äggröra med skinka, gallo pinto (ris och bönor) och apelsinjuice.
Sen bar det av till en jättestor marknad i närheten. Jag hittade dem där superbra fotfilarna av trä som jag bara hittat i Nicaragua och Kristina hittade en förlängningssladd. På marknaden finns allt. Souvenirer, hängmattor, väskor, skor, kläder, elektronikprylar, frukt, grönsaker, kött, matstånd - you name it. När vi inte orkade gå runt mer satte vi oss ner på ett café med jukebox som spottade ut den ena bachatahiten efter den andra. Vi drack juice med lite för mycket vatten och socker i.
Vid tre tiden gick vi tillbaka hem, jag hämtade mina grejer och tog en taxi till Mayoreo - en av de större busstationerna i Managua. Det gick snabbt att hitta expressbussen till Estelí och jag lyckades till och med få plats längst fram bredvid en söt liten tant. Hon var 83 år och hette Teresa. Vi blev kompisar och pratade hela vägen. Hon bjöd mig på kakor.
Vid sextiden kom jag tillbaka till Estelí där Gizela väntade. Med kurrande magar gick vi till en av hennes favoritrestauranter i stan, Casa Vecchia, som serverar italienskt. Det var gott. Sen umgicks vi lite på Café Luz där några bohemiska nicaungdomar satt och spelade Ricardo Arjona-låtar på en gura. Sen tog vi taxin ut till stora vägen där alla klubbar ligger. Eller, det finns typ fyra stycken. Ett ställe är tydligen känt för att vara farligt, det heter Axsis. Sen finns en revolutionsbar som heter Rincon Legal. Sen finns ett nyöppnat superflashigt ställe - Cigarszone. Vi gick in där igår, och vände typ i dörren. Det var som att förflyttas till Stureplan, en helt annan värld. Allt var lyx, riktig lyx, och alla hade superfina klänningar och klackskor. Jag hade mjukistopp, leggings och smutsiga flipflops.
Så vi gick till Semáforo. Härligt, avslappnat ranchdisco, med stengolv och trämöbler och stort dansgolv med liveband. En massa vanliga människor som hade kul. Jag dansade salsa och merengue och bachata och cumbia och en massa andra danser, med gamla och unga nicaraguaner. Gizela gillar Thåström och elektro, så hon avböjde vänligt diverse kavaljerer och satt och såg cool ut istället.
SÖNDAG.
Myste i Gizelas rum på morgonen med dikter och skön musik. Vid tretiden gick vi till Vuela Vuela. Jag åt vitlöksfisk. Sen gick vi på långpromenad uppe på höjderna kring Estelí. Strax innan skymning var vi tillbaka i centrum och satte oss på en utomhusrestaurant och kylde oss med varsin cola. Nu ska vi sitta här på min terass och filosofera till stadens brus. Imorgon börjar introduktionsvecka nummer två.
PS. Du som undrar över rubriken. Som europé i Nicaragua får man höra en hel del roliga kommentarer av förbipasserande. T.ex. Good morning teacher!
Efter en svettig, svettig biltur in till Managua med Roxana, Santiago och lilla Julian blev jag avsläppt hemma hos Kristina vid Iglesia Fátima. Vi var peppade för kvällens konsert med Luis Enrique och gjorde oss i ordning medan ännu lite mer svett rann ner för ryggen. Gillar du att känna dig fräsch, ska du absolut inte flytta till Nicaragua.
I närheten av Kristinas hem satte vi oss på en utomhusbar, drack några toñas och åt ceviche. Sen mötte vi upp Kristinas kollega och tog en taxi till Mundo E, där konserten skulle vara. Det var packat med folk, feststämningen på topp, säkerhetsvakter, strålkastare och barer i neonfärger. Trots att det var en utomhusarena och klockan var efter nio på kvällen, var det fortfarande kvavt och varmt. Vid ingången mötte vi upp Roxana som för kvällen var bebisfri, samt Anna och Daniel med deras lilla Noor.
Efter att en påare från Movistar (telefonoperatör) hållt ett långt reklamtal kom Luis Enrique upp på scenen till publikens jubel. Under de närmsta timmarna dansade vi och skakade bröst och rumpor. I kaoset vid baren började det ryckas i mina och Kristinas väskor. Jag lyckades dra tillbaka min väska när någon precis lyckats få in sin hand i den. Som tur var blev inget stulet. Kristinas väska fick sig några knivhugg, men tack vare hennes innerfoder blev inte hon heller av med något.
Jag och Kristina.
Luis Enrique.
Roxana.
Anna, Daniel, Noor och Lina-Lotta.
LÖRDAG.
Jag vaknar upp hemma hos Kristina i gästrummet - dyngsur. Managuas värme är verkligen inte att leka med. Efter en dusch kände jag mig dock som en ny människa och jag och Kristina gick några hundra meter ner längs gatan och hittade ett frukostställe. Där beställde vi äggröra med skinka, gallo pinto (ris och bönor) och apelsinjuice.
Sen bar det av till en jättestor marknad i närheten. Jag hittade dem där superbra fotfilarna av trä som jag bara hittat i Nicaragua och Kristina hittade en förlängningssladd. På marknaden finns allt. Souvenirer, hängmattor, väskor, skor, kläder, elektronikprylar, frukt, grönsaker, kött, matstånd - you name it. När vi inte orkade gå runt mer satte vi oss ner på ett café med jukebox som spottade ut den ena bachatahiten efter den andra. Vi drack juice med lite för mycket vatten och socker i.
Vid tre tiden gick vi tillbaka hem, jag hämtade mina grejer och tog en taxi till Mayoreo - en av de större busstationerna i Managua. Det gick snabbt att hitta expressbussen till Estelí och jag lyckades till och med få plats längst fram bredvid en söt liten tant. Hon var 83 år och hette Teresa. Vi blev kompisar och pratade hela vägen. Hon bjöd mig på kakor.
Vid sextiden kom jag tillbaka till Estelí där Gizela väntade. Med kurrande magar gick vi till en av hennes favoritrestauranter i stan, Casa Vecchia, som serverar italienskt. Det var gott. Sen umgicks vi lite på Café Luz där några bohemiska nicaungdomar satt och spelade Ricardo Arjona-låtar på en gura. Sen tog vi taxin ut till stora vägen där alla klubbar ligger. Eller, det finns typ fyra stycken. Ett ställe är tydligen känt för att vara farligt, det heter Axsis. Sen finns en revolutionsbar som heter Rincon Legal. Sen finns ett nyöppnat superflashigt ställe - Cigarszone. Vi gick in där igår, och vände typ i dörren. Det var som att förflyttas till Stureplan, en helt annan värld. Allt var lyx, riktig lyx, och alla hade superfina klänningar och klackskor. Jag hade mjukistopp, leggings och smutsiga flipflops.
Så vi gick till Semáforo. Härligt, avslappnat ranchdisco, med stengolv och trämöbler och stort dansgolv med liveband. En massa vanliga människor som hade kul. Jag dansade salsa och merengue och bachata och cumbia och en massa andra danser, med gamla och unga nicaraguaner. Gizela gillar Thåström och elektro, så hon avböjde vänligt diverse kavaljerer och satt och såg cool ut istället.
SÖNDAG.
Myste i Gizelas rum på morgonen med dikter och skön musik. Vid tretiden gick vi till Vuela Vuela. Jag åt vitlöksfisk. Sen gick vi på långpromenad uppe på höjderna kring Estelí. Strax innan skymning var vi tillbaka i centrum och satte oss på en utomhusrestaurant och kylde oss med varsin cola. Nu ska vi sitta här på min terass och filosofera till stadens brus. Imorgon börjar introduktionsvecka nummer två.
PS. Du som undrar över rubriken. Som europé i Nicaragua får man höra en hel del roliga kommentarer av förbipasserande. T.ex. Good morning teacher!
Kommentarer:
#2:
mormor
Har inte varit in och läst dina berättelser på några dagar, så jag fick mycket nytt på en gång. Lägenheten verkar ju jättefin och alla bilder var så roliga att se. Och det verkar ju som att du redan har kommit bra igång med anpassningen. Nu till min gympa. Solen skiner men det är jättehalt . Kram mormor
#3:
Stella
Helluuu! Jag som trodde att rubriken var menad till mig..men näe näe;) Hittat något substitut för grillchipsen ännu? Borde ju finnas på den där marknaden:) Kram på dig tjejen
Hej Sofie!
Har läst allt som händer och som du upplever. Det är så mycket att jag har svårt att hänga med hela tiden. Dina bilder visar att du har ett mycket fint boende med - vad som är så viktigt - ett till synes fint och välfungerande badrum. Skönt i värmen och hoppas att du också får k a l l t duschvatten ur kranarna, som verkar nödvändigt. Må så gott - var rädd om dig ute i stora världen
Morfar
#5:
Jorra
Dålig update måste jag säga syrran! Vill läsa mera :)
Kommentera inlägget här:
Hej!
Kul att få en uppdatering och jättekul att se bilder på alla du träffar. Värme kan vi inte klaga på här, men igår satt jag i alla fall ute på baksidan och fikade (med jackan på förstås och tjock filt under rumpan) men i alla fall!! Solen värmde lite och det droppade från taken och ett par krokusar hade börjat titta fram vid vår södergavel. Kram!