2010-05-06
00:04:06
Mina senaste artiklar
Det är verkligen jättekul när ni läser mina artiklar och kommenterar. Här är länkarna till de senaste artiklarna:
Latinamerika.nu
Journalist med livet som insats
Svalorna.se
Självförsvar som skydd mot övergrepp
Utbildning - vägen bort från våld och fattigdom
Praktikantbloggen
I Nicaraguas våld
Kram!
2010-05-01
03:56:23
Största. Möjliga. Tyssssssstnad.
Trodde inte att det var möjligt.
Jag har upplevt (nästintill) total tystnad.
I Nicaragua.
Jag har varit i Jinotega och sovit på hotell.
Långt bort från dunkadunk-musikspottande-bilar.
Långt bort från gallskrikande barn.
Långt bort från morgonpigga gatuförsäljare.
Långt bort från tortyrfåglar.
Långt bort från bråkande familjen.
Underbart.
Har nog aldrig vaknat så harmonisk i Nicaragua.
Någonsin.
Santiago hade rätt.
I Nicaragua måste man köpa tystnaden.
2010-04-28
04:38:17
Efterlyses: öronproppar
Min lägenhet går liksom inte att stänga till ordentligt. Det är springor längs dörrkarmen, springor under taket, och fönstrena med vinkelglas går absolut inte att sluta helt. Så dygnet runt hör jag fågelkvitter (låter kanske fint, men när man kommer hem från en lång arbetsdag med huvudvärk känns det som att det kan ge upphov till en explotion), bilar som åker förbi precis utanför huset med musik på högsta volym (och basgångar som skakar i fönstrena) och familjens skrik. Sen har vi alla försäljare som går omkring på gatorna och skriker ut vad de säljer, alla reklambilar med megafoner på taket och alla dödsannonsutropare.
Familjen som vi bor hos kan nämligen inte prata med varandra. Det är ett konstant skrikande och namnkallande som börjar omkring 06:30 på morgonen. Ni kan ju tänka er hur harmoniskt det är att vakna till det varje morgon. Dessutom slår mamman, farbrorn och hembiträdet de två sönerna i familjen flera gånger dagligen vilket ger upphov till gallskrik (och jag känner mig som en medbrottsling). Dessutom hörs gallskrik dygnet runt från grannarnas hus också. Jag och Gizela diskuterar hur vi ska ta upp med familjen att det här inte är okej.
Dessutom börjar vintern här nu, den 1 maj, vilket innebär att det kommer att regna en hel del. Det har redan börjat. Och regn på mitt plåttak plus massiv åska gör det ganska svårt att sova. Dessutom brummar kylen en massa.
Noll ljudisolering med andra ord.
Så idag gav jag mig äntligen iväg ut på stan för att köpa öronproppar.
Gissa vad?
Jag letade upp omkring tio apotek, och alla såg de lika frågande ut när jag undrade om de hade "sånna där små saker som man stoppar i öronen för att ta bort ljudet". Öronproppar är alltså ingen storsäljare i Nicaragua.
Min slutsats är att folk här är så vana att leva i konstant oljud, att de inte vet hur tystnad känns och därför inte heller längtar efter tystnad.
Var man kan hitta öronproppar?
I Managua, om man har tur.
SUCK!!!
2010-04-26
03:09:23
Mys-söndag
Helgen har fortsatt i samma positiva tecken. Idag sov vi ut ordentligt, efter utekvällen igår. Först vid elva vaknade vi och åt frukost/lunch bestående av stekt ägg och yogurt. Efter det var det dags att färga håret. Det hade vi egentligen planerat att göra igår, men eftersom det inte fanns vatten på hela dagen så var det omöjligt. Idag var det däremot elen som inte fanns. Utan el - inget internet, och därför inget som distraherar.
Så vi hjälptes åt att färga håret på varandra. Mörkt brunt båda två. Efter det gick jag upp till mig och unnade mig en lång, underbar dusch. Sen la jag mig i sängen och lyssnade på lite lugn musik, och funderade av mitt liv. Det var mest positiva tankegångar. Kände mig lite som en ny människa efter den händelserika helgen.
Någonstans där somnade jag och vaknade först vid fem då Gizela kom och knackade på.
Nu ska vi gå till stammishaket Ixcotelli och äta middag. Vi har upptäckt att de har jättegott, mört kött. Vi ska också gå förbi super-Segovias och bunkra upp med popcorn - för ikväll är det filmkväll uppe hos mig! Håll tummarna för att de brända filmerna fungerar.
2010-04-25
20:50:32
Utgång i Estelí
En bil saktar in bredvid oss och jag hann precis tänka "Åh nej, vad nu då?" innan föraren ropade "Gizela!". Det var Gizelas kompis Alberto som jag bara hälsat lite snabbt på innan på Café Luz. Vi hade bestämt att vi skulle gå ut tillsammans, så vi hoppade in i hans bil. Han lyssnade på Kleerup. Det var så skönt att glida runt i en ny fräsch bil och lyssna på elektro, som att man för en stund befann sig i en annan värld.
Efter att ha åkt runt och kollat läget på lite olika klubbar bestämde vi oss för Cigarszone, "Stureplansstället" där vi nästan vänt i dörren sist vi var där. Idag var vi dock finklädda båda två och det var mer party på stället, där Estelís crème de la crème håller till. Alberto var ett efterlängtat asexuellt nicaraguanskt under.
Inträdet på stans flashigaste klubb är 33 kronor och en öl kostar åtta kronor. Som sagt, Nicaragua är Latinamerikas näst fattigaste land efter Haiti.
Betyg på utekvällen: 3/5
2010-04-25
02:46:39
Heldag i Managua
Så mobil, hemnycklar, pengar och sjukförsäkringskort trycktes ner i fickorna, och VISA-kortet innanför byxkanten. Sen tog jag och Gizela en taxi till busshållplatsen Cotran Sur, och köpte biljetter till expressobussen till Managua för 20 kronor. Det var en halvtimme till avgång, så Gizela köpte en "hårdrockskaffe" som hon kallar det, och jag köpte dagstidningen El Nuevo Diario som pausunderhållning.
Resan till Managua från Estelí tar 2,5 timme. Vi kom fram strax efter nio. Precis utanför busshållplatsen Mayoreo haffade vi en taxi och gav oss av mot Centralamerikas största marknad - El Oriental. Managua är STORT. Trafiken är galen, gatorna är fulla av mopeder, gatuförsäljare, SUV:s och flakbilar fulla av arbetare.
El Oriental är som de flesta marknader i Centralamerika. Det är varm och trångt och hög ljudnivå. Massor av stånd ligger vägg i vägg i smala gångar och försäljarna ropar: "Vad letar du efter? Säg vad du vill ha! Kom in!" när du går förbi. Det säljs tv-aparater, smink, skor, verktyg, mat, tyg, möbler och nästan allt annat man kan komma på.
Efter två timmar på marknaden hade vi båda hittat skor, örhängen, ringar och ätit traditionell frukost på ett "hål i väggen"-hak. Vi letade dock förgäves efter några sköna bomullslakan. Alla lakan som säljs här är hårda och släpper inte in eller ut någon luft alls. Ni kan ju tänka er hur svettig man vaknar varje morgon...
En ny taxi mot Metrocentro - ett av de flashigaste shoppingcentren i Managua. Snacka om kontraster! Plötsligt kändes det som att man var i USA. Spegelblanka kakelgolv, stora glasmontrar, aircon, vakter, märkeskläder och priser som angavs i anmerikanska dollar. Det mesta var alldeles för dyrt för oss att köpa, men vi hittade i alla fall några cd-skivor, Gizela hittade ytterligare ett par skor och sen åt vi lunch i foodcourten. Gissa om vi blev tåröga när de hade Pizzahut, McDonald's och Burger King! Aldrig någonsin sett i Nicaragua. Det kändes direkt lite hemtamt... och jag var tvungen att beställa min standardmeny Quarterpounder Cheese och co. Underbart.
Sen hade hela dagen gått och vi tog taxi över hela stan tillbaka till Mayoreo. Bussen till Estelí skulle gå om en halvtimme, så jag hade tid att inhandla lite brända cd-skivor och filmer. De kostade sex kronor styck. Köpte bland annat Alice i underlandet, Vicky Christina Barcelona och en kärlekskomedi med Kathrine Heigl och Gerard Butler. Så någon dag snart blir det vin, popcorn, tända ljus och film. Mysigt!
När vi kom tillbaka till Estelí strax innan skymningen åkte vi till super-Segovias och köpte in det som vi inte hittat i Managua - lakan, hårfärg och sprit.
Nu är det lördag kväll och vi ska snygga till oss och göra stan osäker.
2010-04-20
02:41:40
Tänkvärd poesi
Av: Jorge Borges
Si pudiera vivir nuevamente mi vida.
En la próxima trataría de cometer más errores.
No intentaría ser tan perfecto, me relajaría más.
Sería más tonto de lo que he sido, de hecho
tomaría muy pocas cosas con seriedad.
Sería menos higiénico.
Correría más riesgos, haría más viajes, contemplaría
más atardeceres, subiría más montañas, nadaría más ríos.
Iría a más lugares adonde nunca he ido, comería
más helados y menos habas, tendría más problemas
reales y menos imaginarios.
Yo fui una de esas personas que vivió sensata y prolíficamente
cada minuto de su vida; claro que tuve momentos de alegría.
Pero si pudiera volver atrás trataría de tener
solamente buenos momentos.
Por si no lo saben, de eso está hecha la vida, sólo de momentos;
no te pierdas el ahora.
Yo era uno de esos que nunca iban a ninguna parte sin termómetro,
una bolsa de agua caliente, un paraguas y un paracaídas;
Si pudiera volver a vivir, viajaría más liviano.
Si pudiera volver a vivir comenzaría a andar descalzo a principios
de la primavera y seguiría así hasta concluir el otoño.
Daría más vueltas en calesita, contemplaría más amaneceres
y jugaría con más niños, si tuviera otra vez la vida por delante.
Pero ya tengo 85 años y sé que me estoy muriendo.
Engelsk översättning:
If I could live again my life,
In the next - I'll try,
- to make more mistakes,
I won't try to be so perfect,
I'll be more relaxed,
I'll be more full - than I am now,
In fact, I'll take fewer things seriously,
I'll be less hygenic,
I'll take more risks,
I'll take more trips,
I'll watch more sunsets,
I'll climb more mountains,
I'll swim more rivers,
I'll go to more places - I've never been,
I'll eat more ice creams and less (lime) beans,
I'll have more real problems - and less imaginary
ones,
I was one of those people who live
prudent and prolific lives -
each minute of his life,
Offcourse that I had moments of joy - but,
if I could go back I'll try to have only good moments,
If you don't know - thats what life is made of,
Don't lose the now!
I was one of those who never goes anywhere
without a thermometer,
without a hot-water bottle,
and without an umberella and without a parachute,
If I could live again - I will travel light,
If I could live again - I'll try to work bare feet
at the beginning of spring till
the end of autumn,
I'll ride more carts,
I'll watch more sunrises and play with more children,
If I have the life to live - but now I am 85,
- and I know that I am dying ...
2010-04-20
02:36:39
Tolv timmars arbetsdag
Jag lovar att inte göra det till en vana, men idag arbetade jag tolv timmar. 06:00-18:00. Anledningen var en artikel till utbildningsveckan som började idag.
Artikeln kan ni läsa här.
Jag jobbade hela helgen också. Det innebär att jag nu tjänat in två och en halv kompdagar! Jag och Gizela har planer på att hitta på nåt kul lite längre fram. Åka på nån weekend. Vi får se hur det blir.
2010-04-19
00:03:08
Min nya hemstad Estelí
Överallt i Estelí kan man se muralmålningar med politiska budskap. Oftast är det olika organisationer som står bakom den. Den här målningen handlar om trafficking. Buskapet är: "Vi kan motverka trafficking bland pojkar, flickor och ungdomar! Vi anmäler."
Gizelas och min favoritrestaurant som har traditionell nica-mat till låga priser. Oftast blir det nationalrätten gallo pinto (ris och röda bönor), men ost, äggröra och stekt matbanan. Känner vi för att lyxa till det blir det kyckling eller kött med pommes.
Så här ser många hus ut i Estelí. Och FSLN-graffitti ser man också överallt. Det är president Daniel Ortegas parti Frente Sandinista de Liberación Nacional.
Gizela Stenfeldt.
Garage och biltvätt precis vänster om vårt hus (orangea med svarta stängsel).
Ett universitet mitt emot vårt hus.
Min lägenhet högst upp och Gizelas en trappa ner.
2010-04-18
22:53:39
Älskade Nicaragua...
- jag kan inte ladda min mobil som håller på att dö
- jag kan inte titta på tv
- maten i kylen håller på att förstöras
- min dator kommer snart att dö
- jag kan inte diska smutsiga tallrikarna som ligger i diskhon
- jag kan inte duscha (och det är riktigt svettigt idag)
- jag kan inte lyssna på musik
- fiket på hörnet kan inte göra kaffe
- det går inte att ladda på pengar på mobilen
- jag kan inte tända lampan på toan
Suck...
2010-04-18
16:53:37
Aldrig frisk!
:(
2010-04-18
16:47:03
Söndag och artikelskrivande
Nu ska jag snart ut till vår samarbetsorganisation MIRIAM för att ta de sista fotona till min artikel, som kommer att publiceras imorgon.
Sen på tisdag kommer ni att kunna läsa mitt nästa blogginlägg på praktikantbloggen (ni når den via länk i fältet här till höger).
2010-04-16
15:48:32
Lägesrapport
Det har redan gått sex veckor sen jag kom till Estelí. De två första var introduktion, en dryg vecka var det påskledigt och nu har jag varit sjuk en vecka. Jag har alltså bara jobbat tre veckor, men känner att jag börjar komma in i det ganska bra. Och jag har redan varit runt i landet; Estelí, Managua, Jinotega, Leon, Granada... Det här jobbet är ganska okej.
Tycker att det är synd att jag inte haft tid att skriva så mycket här i bloggen. Jag har helt enkelt inte haft ork. Om vardagarna jobbar jag 9-17, kommer hem och sover någon timme, lagar sen mat, eller går ut och äter med Gizela. Efter det umgås vi hemma, pratar igenom dagen, känslor, tankar och svårigheter. Sen vid 23-snåret är jag oftast så slut att jag somnar från stackars Gizela som hopplöst suckar över ännu en avbruten konversation. Själv har hon sömnproblem.
Helgerna har gått alldeles för fort, och oftast varit en jakt på att pricka av Att göra-listan som växt sig lång under veckan. Eftersom det blir mörkt redan vid halv sju här i Nicaragua, så finns det inte så mycket man kan göra efter det. Hela staden somnar liksom, och blir nästan kolsvart under stjärnorna. Dessutom är det en stor skillnad på säkerhetsläget när det är ljust och mörkt. Det är sånt man måste tänka på.
Nu är i alla fall min förhoppning att komma in i någon slags vardagslunk. Och i den lunken ingår att skriva mer här. Och hitta en boxningsklubb som vill ta sig an Gizela och mig. För träningen har verkligen blivit lidande...
Ta hand om er allihopa, var ni än är!
Saknar er, saknar svensk kyla, saknar saltgurka och frihet från machismon (mer om det i ett annat inlägg).
2010-04-16
15:29:58
Being doméstica
Den del av MIRIAM som finansieras av Svalorna LA är ett projekt som heter Trabajo Infantíl Doméstica (TID), vilket betyder ungefär "barnarbete i hemmet". Att barn arbetar är en vanlig anledning till att barn inte går i skolan i Nicaragua. Killar arbetar ofta som försäljare på gatorna, eller med att ta betalt på bussarna. Tjejer arbetar ofta i sina egna eller andras hem.
Att arbeta som "doméstica" är sällan riskfritt. Fem av sju bli utsatta för våld. Det kan innebära att de dagligen tvingas leva med psykologiskt våld, misshandel och våldtäkter.
Inför den internationella utbildningsveckan nästa vecka ska jag skriva en artikel till Svalorna.se, med fokus på vad det finns för hinder för att gå i skolan i Nicaragua. Årets fokus för utbildningsveckan är finansiering, att alla barn ska ha rätt till gratis skolgång. Att gå i skolan är redan gratis i Nicaragua, men fortfarande står en otroligt stor del barn utanför skolsystemet.
En del bor för långt från skolan, och det är riskfyllt och kostsamt att ta sig dit. Andra har föräldrar som tvingar dem att arbeta. Andra har inte råd med att köpa nödvändiga skoluniformer, pennor, block och böcker.
På MIRIAM intevjuade jag en doméstica som heter Erenia. Hon är 16 år och har precis börjat skolan. Anledningen är ett liv utan direkt stöd från någon, kantat av misshandel, arbete och känslor av att inte vara värd någonting. För att kunna börja studera var hon tvungen att lämna sin hemby och flytta till Estelí.
Min artikel publiceras på Svalorna.se på måndag - håll utkik!
2010-04-16
05:59:28
Estelí föds på nytt
Vi handlar på Segovias och folk vänder sig om efter oss i gångarna. Vi måste se ut som dränkta hundar. Vi plockar snabbt ner det vi ska ha i varsin korg och betalar. Alla taxibilar som åker förbi är fulla. Vi måste ut i skyfallet igen.
Hemma är sängen genomblöt och det finns ingen el. Kolsvart och elplattorna är iskalla. Tomaten kan inte sköljas, eftersom det inte finns vatten heller. Jag skruvar hoppfullt flera gånger på kranen, men inget.
Så det är bara att plocka fram tändsticksasken och tända ljusen. Vänta.
Elen kom tillbaka efter ett tag.
Vattnet kom aldrig.
Men mat blev det. Ris och bönor och halloumiliknande stekost. Och en liten sallad med lök, tomat och paprika. Till det: vin, för första gången sedan vi kom hit. Vi kände att det var rätt dag att unna oss.
Det droppar fortfarande från mitt hår, rinner ner längs tinningen.
Det luktar blött.
