2010-04-16
15:48:32
Lägesrapport
Nu har jag varit sjuk i en vecka. Trist, när man gärna vill komma igång med jobbet, lära känna staden, hitta på roliga saker och umgås med folk. Jag har haft feber och frossa, ont i alla leder, nästan konstant huvudvärk, orolig mage och lite hosta. Gizela har haft samma sak, men är i princip återställd nu. Eftersom hon blev sjuk några dagar innan mig, så hoppas jag på samma sjukdomsförlopp.
Det har redan gått sex veckor sen jag kom till Estelí. De två första var introduktion, en dryg vecka var det påskledigt och nu har jag varit sjuk en vecka. Jag har alltså bara jobbat tre veckor, men känner att jag börjar komma in i det ganska bra. Och jag har redan varit runt i landet; Estelí, Managua, Jinotega, Leon, Granada... Det här jobbet är ganska okej.
Tycker att det är synd att jag inte haft tid att skriva så mycket här i bloggen. Jag har helt enkelt inte haft ork. Om vardagarna jobbar jag 9-17, kommer hem och sover någon timme, lagar sen mat, eller går ut och äter med Gizela. Efter det umgås vi hemma, pratar igenom dagen, känslor, tankar och svårigheter. Sen vid 23-snåret är jag oftast så slut att jag somnar från stackars Gizela som hopplöst suckar över ännu en avbruten konversation. Själv har hon sömnproblem.
Helgerna har gått alldeles för fort, och oftast varit en jakt på att pricka av Att göra-listan som växt sig lång under veckan. Eftersom det blir mörkt redan vid halv sju här i Nicaragua, så finns det inte så mycket man kan göra efter det. Hela staden somnar liksom, och blir nästan kolsvart under stjärnorna. Dessutom är det en stor skillnad på säkerhetsläget när det är ljust och mörkt. Det är sånt man måste tänka på.
Nu är i alla fall min förhoppning att komma in i någon slags vardagslunk. Och i den lunken ingår att skriva mer här. Och hitta en boxningsklubb som vill ta sig an Gizela och mig. För träningen har verkligen blivit lidande...
Ta hand om er allihopa, var ni än är!
Saknar er, saknar svensk kyla, saknar saltgurka och frihet från machismon (mer om det i ett annat inlägg).
Det har redan gått sex veckor sen jag kom till Estelí. De två första var introduktion, en dryg vecka var det påskledigt och nu har jag varit sjuk en vecka. Jag har alltså bara jobbat tre veckor, men känner att jag börjar komma in i det ganska bra. Och jag har redan varit runt i landet; Estelí, Managua, Jinotega, Leon, Granada... Det här jobbet är ganska okej.
Tycker att det är synd att jag inte haft tid att skriva så mycket här i bloggen. Jag har helt enkelt inte haft ork. Om vardagarna jobbar jag 9-17, kommer hem och sover någon timme, lagar sen mat, eller går ut och äter med Gizela. Efter det umgås vi hemma, pratar igenom dagen, känslor, tankar och svårigheter. Sen vid 23-snåret är jag oftast så slut att jag somnar från stackars Gizela som hopplöst suckar över ännu en avbruten konversation. Själv har hon sömnproblem.
Helgerna har gått alldeles för fort, och oftast varit en jakt på att pricka av Att göra-listan som växt sig lång under veckan. Eftersom det blir mörkt redan vid halv sju här i Nicaragua, så finns det inte så mycket man kan göra efter det. Hela staden somnar liksom, och blir nästan kolsvart under stjärnorna. Dessutom är det en stor skillnad på säkerhetsläget när det är ljust och mörkt. Det är sånt man måste tänka på.
Nu är i alla fall min förhoppning att komma in i någon slags vardagslunk. Och i den lunken ingår att skriva mer här. Och hitta en boxningsklubb som vill ta sig an Gizela och mig. För träningen har verkligen blivit lidande...
Ta hand om er allihopa, var ni än är!
Saknar er, saknar svensk kyla, saknar saltgurka och frihet från machismon (mer om det i ett annat inlägg).
Kommentarer:
#2:
mormor
Hoppas du kryar på dig fort. Här i Europa är det som du väl vet, stort kaos, de flesta flygplatser stängda osv. Min väninna Ingeborg skulle rest till Österrike igår och ännu värre får man väl säga, Gunilla Öhrn skulle rest på en Kina resa .!Askmolnet sprider sig tydligen mer och verkar inte att avta. Kram Mormor
Kommentera inlägget här:
Hej!
Kul att läsa om ditt vardagsliv. Hoppas du mår bättre nu så du kan börja träna igen. Har ni fortfarande regn och åska? Här har vi inte det fast din vädersymbol tror det. Har du tid och ork skulle det vara kul med lite fler bilder. Kram