Sofie Karlström i Nicaragua

Under utbildningen i Härnösand var målet att vi skulle lära oss att "se på oss själva med nya glasögon". Detta för att bättre förstå vår kulturella bakgrund, och de konflikter som kan uppstå på våra nya arbetsplatser i Latinamerika. Här följer ett sätt att tänka kultur.

Lågkontextsamhällen är vanliga i Västvärlden, medan högkontextsamhällen är vanliga i låginkomstländer. Här följer några vanliga skillnader.

LÅGKONTEXT - - - - - - - - - - - - - - HÖGKONTEXT
Individ --------------------------------------> Grupp
Uppgiftsorientering --------------------> Relationsorientering (långvarig relation viktig)
Monokronisk (en sak i taget) ------> Polykronisk (flera saker på en gång)
Direkt (sakligt och faktabaserat) --> Indirekt (för att ingen ska tappa ansiktet)
Horisontell --------------------------------> Hierarkisk (tydliga respektsymboler)
Svagt osäkerhetsundivkande -------> Starkt osäkerhetsundvikande (färre skyddsnät)

De som är vana vid högkontextsamhällen och kommer till ett lågkontextsamhälle kan tycka att människor är hårda och elaka, och kan lätt känna sig bortgjorda, utpekade och utelämnade. De kan också tycka att det är konstigt hur människor skiljer så tydligt mellan arbets- och privatliv och att alla relationer mellan kollegor upphör klockan fem. I högkontextsamhällen är distinktionen inte så tydlig, eftersom arbetskamraterna blir en del av ett skyddsnät.

Människor som kommer från lågkontextsamhällen till högkontextsamhällen kan tycka att de inte får svar på sina frågor, att man aldrig kommer till kritan, att allt tar för lång tid och att man inte får tillräckligt med feedback. I högkontextsamhällen bedöms person snarare än sak, och därför tar feedbacken längre tid.


Källa: Alex Muigai, Sida Partnership Forum