Sofie Karlström i Nicaragua

För att skildra detta bad Alex oss alla på utbildningen i Härnösand att skriva på en liten papperslapp vilken klass vi tillhör. Trots att klass inte är något som det pratas särskilt öppet om i Sverige, så är det ändå något som alla är medvetna om. Resultatet blev att de allra flesta bedömde att de tillhörde andra eller tredje klass.

Alex förklarade att när vi nu åker till olika länder i Latinamerika kommer vi att genomgå en ofrivillig klassresa. Oavsett vår bakgrund kommer människorna i det nya landet att uppfatta oss som en elit, eftersom vi kommer från Europa. Särskilt om vi är vita.

Detta skildrar inte bara ett klassystem, utan även ett kastsystem. Som vit är det omöjligt att klättra neråt på klasstrappan. Vad innebär det här för den inhemska eliten, som kämpat för att ta sig dit? "They are an object for transformation". Förlorar de hem, pengar, arbete, status mm kommer de att sjunka på klasstrappan - vilket inte vi kan göra.

Men till skillnad från den inhemska eliten, saknar vi de värderingar, traditioner och kodsystem som finns inom landet - och därför betraktas européer som att de visar upp nyrikt beteende - och bedöms därefter.

Den här klassresan som skildras på bilden ovan gäller människor som reser från ett högstatusland till ett lågstatusland. Åt andra hållet sker klassresan åt motsatt håll. Människor som kommer från elitklassen i lågstatusländer, hamnar ofta i den nedersta klassen i högstatuslandet. Läkare tvingas ta jobb som städare till exempel. De utsätts för "de-skilling".

Tror du att en läkare som arbetat som städare i 20 år och sedan återvänder till sitt hemland, kommer hem som en skickligare läkare?

Det är så här världen fungerar.


Källa: Alex Muigai, Sida Partnership Forum.